Shaman
Shamansk bild med härlig natur och en sjö

Nordisk shamanism

Den Nordiska shamanismens historia och bakgrund

Ordet shamanism härstammar från tungusiskans ord sa, vilket står för att känna, veta, liksorm ordet shaman. Shamanen tar hjälp av skyddsandar eller hjälpandar där de uppnår ett tillstånd av trance. Avsikten är att skapa kommunikation med den övernaturliga världen för att kunna bistå sina gruppmedlemmar.

Det finns otaliga definitioner av Shamanism och religionshistoriker talar ibland om shamanism som om det vore något konkret och glömmer på så sätt att begreppet bara existerar som en teoretisk konstruktion, ett tomt begrepp i forskarnas hjärnor.

Nordisk shamanism används idag i alla möjliga sammanhang och för att beteckna de mest skiftande företeelser.

Religionsvetarna

För religionsvetarna, med professor Hultkrantz i spetsen, definieras shamanism som ett cirkumpolärt fenomen, där shamanen helar med hjälp av trumresor. Socialantropologerna har en betydligt vidare definition och ser shamanism som världsomspännande och mer som en livshållning än som en religion. Det är ur ett socialantropologiskt perspektiv jag verkar som shaman.

För mig är det viktigt att förstå tänkande och livsförutsättningar hos olika ursprungsfolk för att sedan relatera dessa till världsbild och utövande av det heliga och helande. Föreställningarna och deras uttryck är arketypiska. Därför är de lätta för oss att ta till oss när vi väl släpper lite av vår västerländska föreställningsbild.

Är shamanism en religion? En metod att utforska sig själv? En metod att bota och hela?

Shamanism kan vara olika för olika människor. Ordet shaman kommer från det tunguiska ordet saman som betyder ”den som vet”. Men är det en religion? På det kan man svara både ja och nej. Det är inte en religion i den bemärkelse traditionell kristendom är en religion utan snarare ett andligt förhållningssätt till naturen och universum. Shamanism är uråldrig och går tillbaka ända till den paleolitiska tiden. Uttryckssätten har växlat men grunden, Moder Jord som levande gudomlig kraft, är gemensam för alla shamanska kulturer. Shamanismen är fortfarande levande utanför den västerländska kultursfären och idag börjar vi bli många även inom den västerländska kultursfären som åter vänder sig till Moder Jord och söker shamansk kunskap.

Shamanismen var från början kvinnoorienterad. Den Stora Modern stod i centrum och oftast var det kvinnor som var shamaner. Kvinnans kraft att föda och att blöda utan att vara skadad, var så stark att det naturliga var att det var kvinnorna som helade människor, djur och natur. Idag är det minst lika vanligt att män är shamaner, men inom vissa kulturer är det fortfarande så att en manlig shaman måste vara initierad av en kvinna och få del av hennes kraft för att kunna bli shaman.

Nordisk shamanism

Det svenska ordet för shaman är viskvinna, völva. Shamanen har, genom trans, kontakt med de andra världarna, med gudinnor, gudar och andar. Därigenom får shamanen kunskap om vad som behöver göras för att bota människor och för att återställa balansen om naturen är i obalans. I de flesta kulturer uppnår shamanen transtillstånd genom dans, men framförallt genom trumning. Här i Norden har istället sejden spelat en stor roll.

Shamanska Ritualer

För shamanen är ritualen grunden i det helande arbetet. Helandet i sig är viktigare än ritualens utformning. Därför sammanfogar shamanen de rituella komponenterna utifrån den aktuella situationen. Hon låter sig aldrig låsas av färdiga föreställningar och koncept utan måste vara i flödet med krafterna. Hon kan heller inte föra en annan människa dit hon själv inte varit. Därför är shamanism erfarenhetsbaserat och för shamanen är livets mysterium inte ett problem att lösa utan en realitet att uppleva.

Vad är en ritual?

Ordet ritual härleds från grekiskans arithmós, räkning. Över stora delar av världen har nummer tilldelats kosmiska kvalitéer och använts för att beskriva universums uppbyggnad och för att upprätthålla kosmos - ett ordnat universum. Nummer har också använts för att förstå, relatera till och ibland ändra det kosmiska inflytandet. Överför man det till ritual innebär det att man i ritualen dramatiserar den kosmiska strukturen för att förstå, relatera till och ibland förändra det kosmiska inflytandet.

Sett ur detta perspektiv kan man säga att de former av terapi som försöker sätta igång en symbolisk process i vissa avseenden är en ritual eftersom klienten, genom att lyfta fram sina upplevelser och känslor i ljuset, försöker skapa ordning i sitt eget universum. Samtidigt finns det naturligtvis skillnader mellan terapi och ritual.

I en ”traditionell” ritual ingår flera komponenter;
- gemensamt trossystem
- användande av kropp och rörelse, dvs man handlar
- utför konkreta handlingar med symbolisk innebörd
- arbetar med reella och/eller symboliska krafter både inom och utom deltagarna.
Dessa krafter har förmågan att påverka deltagarnas liv
- världen är levande och allt skapat har sin roll att uppfylla i skapelsen.

Vad gör en ritual?

Generellt har ritualen en strukturerande och/eller transformerande funktion, dvs i ritualen återskapar och/eller omskapar man den kosmiska ordningen.

Strukturerande personliga ritualer använder de flesta människor dagligen - vid uppstigning, frukost, arbete, fritid och sänggående. Dessa ritualer är i allmänhet mekaniska och omedvetna, men de har delvis samma funktion som en religiös strukturerande ritual, dvs att upprätthålla den kosmiska ordningen.

En transformerande ritual omskapar. Det kan vara så enkelt som att skriva ner ett tankemönster man inte längre är betjänt av på en papperslapp, begrava den i jorden och arbeta med att tankemönstret upplöses i takt med att pappret förmultnar. Initiationsritualer är ett annat exempel på en transformerande ritual.

Varför arbeta med och använda rituellt tänkande?

Genom att skaffa sig kunskap om och använda rituellt tänkande tillför vi oss själva en ytterligare dimension. Ritualerna föddes en gång ur ett genuint mänskligt behov att hitta redskap att hantera livet och vi människor har i grunden inte förändrats utan vi är fortfarande lika de människor som under 100 000 år eller mer använt ritualer. Inte konstilgt att nordisk shamanism växer sig allt starkare.