Reflektion i ljus och mörker

Visst kan man påverka sitt liv och sin inställning till livet genom att mentalt arbeta med affirmationer och genom att skapa bilder av hur man vill att livet ska gestalta sig. Men när man läser Hale, Gawain eller A Course of Miracles verkar det så lätt och självklart. Tänk tanken eller skapa bilden, och ditt liv förändras. Läser man noga och följer instruktionerna ser man att det är ett hårt arbete som ligger bakom varje förändring man uppnår. Skriv affirmationen femtio gånger om dagen, eller arbeta med bilden en stund varje morgon, förmiddag, lunch, eftermiddag, kväll och vid läggdags. Är man tillräckligt ihärdig i att arbeta med en affirmation månads- eller årsvis har det naturligtvis effekt. När totalitära stater använder den metoden kallas det hjärntvätt. Skillnaden mellan den New Ageska hjärntvätten och de totalitära staternas hjärntvätt är att den New Ageska väljer man själv. Man väljer själv att man ska hjärntvätta sig, och man väljer själv vad man ska programmera in.
I ”Kreativ visualisering” ger Gawain förslag på följande affirmationer för att stärka självkänslan:
Jag älskar och accepterar mig själv helt och hållet som jag är.
Jag behöver inte försöka tillfredställa någon annan.
Jag tycker om mig själv och det är det som räknas.
Jag är i högsta grad tilltalande för mig själv i andra människors närvaro.
Jag uttrycker mig fritt, fullkomligt och med lätthet.
Första känslan inför ovanstående affirmationer kan mycket väl vara ”o vad bra, så vill jag ha det i livet”, men vad är det man egentligen programerar in om man använder sig av dessa affirmationer? Låt oss för en stund inta en mer reflektiv och kritisk hållning och utifrån det granska varje enskild affirmation.
”Jag älskar och accepterar mig själv helt och hållet som jag är.”
Om du älskar dig själv helt och hållet som du är finns det ingen anledning att förändra något, ingen anledning till att arbeta med dig själv och utvecklas. Du är redan färdigutvecklad och perfekt. Istället finns all anledning att se till att du förblir den du är. Att förändra det perfekta kan bara leda till imperfektion.
”Jag behöver inte försöka tillfredställa någon annan.”
Nej, det måste du naturligtvis inte, men är ”sköt dig själv och skit i andra”-mentaliteten något att efterstäva?
”Jag tycker om mig själv och det är det som räknas.”
Jovisst, det kanske det är, men människan är biologiskt ett flockdjur som behöver andra människor för att må bra. För att uppnå ovanstående affirmation behöver du skära av dig känslomässigt från andra människor, och bli helt känslomässigt oberoende. Robotar och psykopater är helt känslomässigt oberoende.
”Jag är i högsta grad tilltalande för mig själv i andra människors närvaro.”
Bra för dig att du är tilltalad av dig själv. Det brukar också kallas självgodhet. De flesta av oss är inte i övermåttan förtjusta i självgoda människor, men det är ju du som räknas.
”Jag uttrycker mig fritt, fullkomligt och med lätthet.”
Många av oss känner att vi inom oss bär något vi skulle vilja ge uttryck för och att kunna uttrycka sig ”fritt, fullkomligt och med lätthet” känns eftersträvansvärt. Att uttrycka sig själv fritt skapar inte problem för andra så länge man gör det för sig själv och bilden, texten eller vad man valt för instrument stannar i ens egen byrålåda.Att arbeta med sig själv på detta sätt kan naturligtvis vara värdefullt i vissa situationer, men det är viktigt att vara medveten om att affirmationer är en form av programmering. En dator kan också programeras, men den kan inte reflektera. När man arbetar med affirmationer - programmerar sig - måste man vara lika ickereflekterande som en dator. Börjar man reflektera upphör omedlbart programmeringen. Metoden att affirmera är alltså ickereflektiv. Däremot är det en medveten handling att välja affirmation, vi har möjlighet att undersöka och fundera kring vilken affirmation vi ska arbeta med. Men om vi i det undersökandet stannar vid att undersöka enbart vårt medvetna jag är det bara ytan, skalet vi arbetar med.
Såhär skriver C G Jung:
”Vi glömmer alltid att vårt medvetande bara är en yta; vårt medvetna är före vår psykologiska existens. Vårt huvud är bara ena ändan, men bakom vårt medvetna finns en lång historisk ”svans” av tvekan och svagheter och komplex och fördomar och arvedelar men vi räknar inte med dem.”
Om man inte kombinerar affirmationerna med andra metoder som är undersökande och reflekterande kommer vår ”svans” alltid att vara en svans. Den sitter där som en del av oss själva som vi inte ser. Faktum är att om vi inte tittar på den och integrerar delar av den med vårt medvetna jag så växer den och blir allt större ju längre vi har levat.
Spelar det då någon roll? Om jag har affirmerat mig till ett lyckligt liv och känner mig lycklig spelar det ju ingen roll om jag har en stor svans! Det spelar naturligtvis inte dig någon roll om du ser dig som centrum i ditt eget universum och ditt liv som enbart din angelägenhet. Men livet här på jorden gestaltar sig inte så att varje människa lever på sin egen lilla ö utan kontakt med andra levande varelser. Tvärtom, hela vårt liv är baserat på mötet med andra.
Så även om ditt liv är din ensak är det ändå andra människors angelägenhet. Såvida du inte flyttar till den där öde ön möter du dagligen och stundligen människor som blir tvugna att hantera din ”svans” om du inte hanterar den själv.