Shaman.se
Shamansk bild med härlig natur och en sjö

Arkaiska symboler i psykodrama

Arkaiska, uråldriga, symboler och symbolhandlingar följer mäniskan genom tiderna. De behandlas och förekommer rikligt inom konst, filosofi, metafysik och religion. Eftersom psykodrama innehåller allt detta är psykodrama fyllt av arkaiska symboler. Moreno, som skapade psykodrama, gruppsykoterapi och sociometri utvecklade också den psykodramatiska scenen. Här tar jag upp cirkeln, 3-talet och 4-talet i relation till Morenos scen.

Cirkeln, därför är den en arkaisk symbol

En arkaisk symbol som Moreno använde mycket medvetet och som han såg som fundamental för skapandet av psykodrama är cirkeln och när Moreno så äntligen bygger en egen scen i Beacon är den cirkelformad. Även om många av oss idag verksamma psykodramatiker inte har tillgång till en rund scen samlas vi om och om igen i en cirkel. Vi inleder en session sittande i cirkel och vi avslutar med sharing i en cirkel. Själva dramat tar plats i en cirkel, indikerad av den halvcirkel gruppdeltagarna formar kring scenen.

Läs också: De fyra elementen jord, luft, eld, vatten och dess symboler

Den eviga cirkelns symbolik

Cirkeln är hel, den har ingen början och inget slut och är därmed både evig och oändlig. Den är en symbol för universums skaperska och därmed också en symbol för kosmos. Som sådan har den använts under många tusentals år och används fortfarande rituellt i Australien, Asien, Afrika, Amerika och inte minst i Europa. På Brittiska öarna finns mer än 900 stencirklar bevarade. En av de mer kända är Stonehenge vars äldsta cirkel anlades ca 3100 år före västerländsk tidräkning. I Sverige har vi inga motsvarande stencirklar med megaliter utan här har dessa jättemonument, som t ex Ales stenar i Skåne en avlång form och kallas för skeppsättningar. Men vi kan, lite varstans i södra Sverige hitta rester av mindre stencirklar. I norra Sverige finns många väl bevarade samiska stencirklar, kallade offercirklar.

Stencirklar i rituella sammanhang

Vi vet att dessa stencirklar användes rituellt men exakt hur kan vi bara föreställa oss. I The Language of the Goddess skriver arkeologen Marija Gimbutas ”Stonerings and ringdances seem to be an extension of the centrally concentrated Goddess energy” samt att heliga cirkeldanser troligtvis användes redan under den paleolitiska eran (äldre stenåldern).

Stonehenge
Stonehenge vid sommarsolståndet

Att arbeta i cirkel hör dock inte bara stenåldern till. De samiska offercirklarna är mycket välbevarade och torde ha använts i modern tid. Andra ursprungsbefolkningar utför fortfarande mycket helande arbete och flertalet kollektiva ritualer i den rituella kraftcirkeln.

I psykodrama lägger vi ingen speciell tonvikt vid cirkeln. Cirkeln är där. Vi utgår från den och som regissörer är vi mer eller mindre noga med att stolarna verkligen står i en jämn och vacker cirkel och att de omformas till en halvcirkel när gruppen går över i aktion.

Hos många ursprungsbefolkningar däremot arbetar man med att bygga upp den rituella cirkeln, inte bara fysiskt utan också själsligt och mentalt. De fyra riktningarnas, väderstreckens, kraft och kraften från under- och övervärlden kallas ceremoniellt in i cirkeln. Genom detta blir cirkeln ett komprimerat kosmos där allt är närvarande. I och med att allt är närvarande upphör tiden och rummet att existera, dåtid och framtid är nutid, öster och väster, norr och söder är här, inne i cirkeln. Det som utspelas i ritualen, i cirkeln, är här och nu. Helt närvarande. Det är denna kvalité hos cirkeln vi använder i psykodrama när vi obehindrat rör oss mellan olika tids- och rumsaspekter i psykodramats här och nu. Cirkelns arketypiska innehåll finns i vårt kollektiva omedvetna. När vi börjar en psykodramasession sittande i cirkel aktiveras cirkelns arketyp vilket underlättar för oss att arbeta här och nu.

I Theatre of Spontaneity skriver Moreno ”...after I had constructed a stage for the new theatre which was to give mankind a sort of dramatic religion...”. Jag menar att det Moreno gjorde när han utvecklade psykodrama var att han omformade människans allra äldsta och mest utbredda sätt att närma sig det heliga, den skapande kraften för helande och helhet och anpassade detta uråldriga förhållningssätt till det moderna västerländska tänkandet. Att komma dit var en process som både Moreno och psykodramat genomgick. Den tidiga formen av psykodrama ligger nära teatern med publik i biosittning och tränade medhjälpare. Fortfarande när Moreno byggde Beaconscenen, berättade Zerka Moreno under ett besök vid den återuppbyggda originalscenen, upptogs utrymmet framför scenen av fastskruvade biografsäten. Först så småningom togs dessa bort och begreppet publik försvann. Istället användes vanliga stolar och alla närvarande blev gruppdeltagare. Därmed närmade sig psykodramat naturfolkens heliga ritualer.

Moreno var noga med att framhålla att hans scen inte var platt, utan ”one which moves up in vertical dimensions, instead of maintaining a single level”. Även den rituella cirkeln har en lodrät dimension. Krafter från nedan och ovan kallas in i cirkeln och hos många folkslag och i vissa ritualer manifesteras rent fysiskt rörelsen nerifrån och upp, uppifrån och ner med världspelaren, i form av ett träd eller en stolpe, i cirkelns mitt. Moreno manifesterar denna rörelse genom att ge scenen ett antal nivåer. Den cirkelrunda scenen består av tre nivåer. Dessa tre nivåer kompletteras av en fjärde nivå, en balkong.

3:an som nummer förknippas med expansion och gränsöverskridande. I den grekiska mytologin är 3:an förbunden både med Afrodite och Dionysos. I många mytologier har den kosmiska skaperskan omvandlats till tre ödesgudinnor som spinner livets tråd och väver livsväven. Här i Norden blev den kosmiska skaperskan Urd en av de tre nornorna och fick som sådan sällskap av Verdandi och Skuld. Att spinna livets tråd är en ständigt pågående skapelseprocess. Så är 3:an också ett processnummer, det västerländska favoritnumret par excellence. I västerländsk tappning har Gudinnan tre ansikten - jungfrun, den mogna och den visa - eftersom vi väljer att bortse från Gudinnans dödsaspekt. Gud är fadern, sonen och helig ande. Det är tredje gången gillt och på engelska säger man om död och olyckor att ”it comes in threes”.

Hela det västerländska synsättet bygger på ett linjärt utvecklingstänkande. Allt ska utvecklas, teknik, samhälle och människor. Men inte cykliskt som i en spiral, utan linjärt (vi ska gå framåt). Detta kan bero på att vi tappat bort den viktiga fyran. Arkaiskt är 4:an världens fyra hörn som ger kosmos form och skapar en struktur. Nummer 4 är förbundet med fyrkanten, med den materiella världen och med ordning och struktur. Därför är Morenos fjärde nivå på scenen oerhört viktig. För även om psykodrama är en pågående process gör vi hela tiden under processens gång avslut. Olika aspekter av en själv och ens livsprocess blir avslutade och klara. Omvälvningen och kaoset i 3:an grundas och struktureras i 4:an och det är detta som gör att det går att släppa taget om det gamla för att gå vidare.

För Moreno är det naturen som inspirerat honom när han konstruerade sin psykodramascen. Hos naturfolken är den rituella cirkeln hela naturen och cirkelrörelsen den naturliga rörelsen.

Indianske Medicinmannen

För mig känns det som om Moreno skulle nicka instämmande till den Indianske medicinmannen Black Elks beskrivning av cirkeln:”You have noticed that everything an Indian does is in a circle, and that is because the power of the world always works in circles, and everything tries to be round. Everything is done in a circle. The sky is round, and I have heard that the earth is round like a ball, and so are the stars. The wind in its greatest power, whirls. Birds make their nests in circles, for theirs is the same religion as ours. The sun comes forth and goes down again in a circle. The moon does the same and both are round. Even the seasons form a great circle in their changing, and always come back to where they were. The life of a man is a circle from childhood to childhood, and so is everything where Power moves”.

Tillbaka till startsidan